Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
‘U ” ■ — Johan Henrik Kellgrens Lefverne ’ “U
planer sammanskref han sedermera Gustaf Vasa, den
svenska lyriska teaterns ära, värdig det namn den bär och
de händelser den återkallar, som aldrig än utan förtjusning
blifvit läst eller åskådad; Kristina, rik på skönheter af det
första slag; Gustaf Adolf och Ebba Brahe med några brister,
dem allmänheten trott sig upptäcka, men med förtjänster, i
isynnerhet i det naiva, hvilka äro sällsynta i vårt språk och
kanske af detta skäl undfallit mängden. Ännu ett arbete af
Kellgrens hand, Æneas i Carthago, skall snart pryda scenen
och göra honom och dess vän Kraus på en gång beundrade
och saknade.
Då Gustaf III stiftade Svenska Akademien, blef
Kellgren en bland de tretton ledamöter, dem konungen själf
utnämnde. Genom lottning blef han dess förste direktör,
och Gustaf fägnade sig att se lyckan instämma med dess
önskan och föresats att visa, det snillet i vittra samfund
jämnar alla skillnader af börd och rang. Samma hedersrum
i Akademien emottog Kellgren kort före sin död. Hans nit
för inrättningen visade sig vid alla tillfällen. Hans
granskningar och omdömen voro rättvisa. De svar, han å
Akademiens vägnar gifvit, utmärka sig bland sådana skrifter. Han
hade åtagit sig utarbetandet af en bokstaf i Svenska
Ordboken, men hann icke mer än göra uppställningen. Vid
granskningen af de redan utarbetade bokstäfver voro dess
anmärkningar alltid upplysande. I allmänhet hafva få
författare varit mera angelägna om renhet och rätthet i språket.
Den största nytta har Kellgren gjort språket genom
sina skrifter. Man hyser i allmänhet en förvänd tanke, då
man med otålighet fordrar regler och ordböcker för språk,
som icke ännu blifvit tillräckligen upparbetade. Hvart hade
Vergilius och Cicero hunnit, om de varit fjättrade af band,
som Cato Censor och Ennius fått pålägga? Regler och
samlingar af ord äro födda af språken, icke språken af dem. De
följa och böra följa de förändringar hvart och ett språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
