- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 7. Sengustavianerna. Franzén, Wallin, Tengström, Silverstolpe, Valerius, Wadman; 1700-talets dramatik. Gyllenborg, Modée, Kellgren, Leopold, Gustaf III, Kexél, Hallman, Envallsson, Lidner, Lindegren /
10

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SENGUSTAVIANERNA ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

JOHAN OLOF WALLIN.



[1]

Det berättas, att Wallin på sin dödsbädd hörts mumla:
”Jag går — jag går — jag har föga njutit af lifvet.” — Strängt
arbete hade alltid varit hans lott, men yttre framgång hade
jämväl i rikaste mått kommit honom till del. Den fattige
dalapojken hade uppstigit till kyrkans högsta värdighet och
hedrats med alla tänkbara utmärkelser. Men friden och
lyckan hade aldrig blifvit bofasta i hans hjärta.

Det var med sina vittra skrifter Wallin först drog
allmänna uppmärksamheten till sig. Han vann Leopold till sin
särskilde beskyddare, och vid akademiens täflingar tog han
det ena priset efter det andra med lärodikter i tidens anda.
Alldeles nöjd var Leopold dock inte med sin lärjunge, ty
liksom Franzén visade Wallin en betänklig sträfvan efter ett
bildrikt språk.

Grundvalen för den stil, som var Wallins — och öfver
hufvud de ungas under ”järnåren” —, utgjordes af den
Leopoldska vers-retoriken. Men inslag hade tillkommit från
åtskilliga håll, främst väl från Lidners djärfvare patos och




[1] Född i Stora Tuna 1779 studerade Wallin i Uppsala och prästvigdes
1806; 1812 kyrkoherde i Stockholm och 1816 domprost i Västerås kallades
W. 1818 till pastor primarius, hvilken befattning han tillträdde 1821.
Utnämnd till ordensbiskop 1824 valdes W. 1837 till ärkebiskop, men afled redan
1839. — 1818 blef han ledamot af Svenska akademien.

W. utgaf från 1807 dels ensam dels tillsamman med andra flere häften
psalmer; sedan en kommitté 1814 afgifvit ett psalmboksförslag, framlade W.
ensam 1816 ett nytt sådant, hvilket efter obetydliga ändringar stadfästes
af Kgl. M:t 1819.

W. utgaf vidare »Vitterhetsförsök» (1821) och en samling »Religionstal»;
efter hans död hafva hans predikningar och hans »Samlade vitterhetsarbeten»
utkommit i flere upplagor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/7/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free