Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SENGUSTAVIANERNA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De Små
och intet sad’ jag en gång tack:
vet pappa! jag var så förlägen.
Men han var just som min kusin,
så egen, och tog af sig hatten,
och sad’ med en så hurtig min:
nog flög hon bra; men jag fick fatt’en.
Och sen i kyrkan, bäst jag satt
och såg ett hål på nya floret,
och sad’ åt mamma: tänk! hvad spratt! —
så står han midt för oss i koret.
Och hade pappa sett hans hår!
Så långt det hängde, som en kappa;
och brunt som kaffe, när jag slår
helt litet grädda i för pappa.
Och hvit och röd, som mjölk och bär,
han stod där, splitterbar i barmen;
och rocken var som himmeln där,
och hatten låg så nätt på armen.
Tänk! att jag än i all min dar
sett ingen så’n! — jo tyst! — min amma
beskref Guds änglar; och det var
i drömmen en — ja, just densamma.
Men hör nu, pappa! — bäst jag ser,
så brinner jag så röd i synen;
och dosan far i bänken ner
pladask! med alla sockergrynen.
Och han i koret såg sig om
med sina stora, sköna ögon.
Jag vet nu intet hvad det kom
ifrån de sköna, bruna ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
