Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SENGUSTAVIANERNA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag är den siste karolin,
den ende än på jorden,
som sett kung Karl.” Med trotsig min
han uppstod vid de orden.
När Karl blef nämnd, han hvarje gång
tog af sin hatt, mer rak och lång.
”Se här” — nu med sin vänstra hand,
den högra ryssen skjutit,
han läste upp ett folioband,
i lås af mässing slutet.
Sin bibel bar han med sig dit
hvar dag, tillika med sin plit.
”Se här hans bild! så såg han ut,
som jag, i rock och bälte.
Men när han stod i moln af krut,
se, det var kung och hjälte.
Stor, när han vann, men mera stor,
när, att förlåta, hem han for.
Jag ser ännu vid Fredrikshall
där stod jag honom nära,
och hörde, när det skottet small,
som fällde Sveriges ära —
jag ser, hur på sitt svärd han drog,
med hot bakom sig såg, och dog.
Grät Sverige: mer grät Finland dock,
som mor och änka gråter,
grät far och barn. Dess söners flock
ej kom från Norge åter.
Ej att den fälld af dansken var:
men till en stod frös häst och karl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
