Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SENGUSTAVIANERNA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
& ...tø
Den Gamle Knekten
Nu, Herre! skrek jag, låter du
din tjänare få fara.
Nej, ropte han, nej, lef ännu,
för att ett vittne vara,
hur mig din dotter lycklig gör,
då segern hit mig återför.
Där skymtar bort om sjön hans gård,
som bonden glad besökte:
där utan skryt hans visa vård
naturens fägring ökte,
dit bjöd han mig till lifstidsvän:
hit väntad blott som brudgum än.
Ren kom hans dag, ren slog hans stund:
ett bud för honom lände,
ett bud om segern vid Svensksund
den ädle till mig sände.
Till himlen lyft, på knä för Gud,
jag glömde bröllop, måg och brud.
Ren bruden satt i all sin skrud,
och högtiden begyntes.
I land flög måsen, stormens bud,
och ingen brudgum syntes.
Det hven så hemskt, som ur en graf,
det blef ett Herrans väder af.
Jag ofta sett den vilda sjön
stå upp, som till en härnad,
ej blott mot klippan här och ön,
men emot himlen ärnad.
Dock aldrig förr jag sett den så
förgrymmad häfva sig, som då.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
