Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SENGUSTAVIANERNA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&
Sen sörja vi med glädje för de unga,
för deras seder, som för deras spis.
Vi lära dem att flyga och att sjunga,
och lofva Skaparn på vårt vis.
Snart börja de sin föda själfva hitta ;
dock sluts om oss ännu de käras ring.
Än på ett tak i treflig ro vi sitta,
än flyga som i dans omkring.
Till slut, då fältens fägring är förliden,
vi reda till vår tysta hädanfärd.
När allt är fullgjordt här, då först är tiden
att längta till en bättre värld.
O lef, som vi, lef ut din sköna sommar:
du har ej sett mer än dess knopp ännu.
Se trädet där, som nu så härligt blommar:
det trånade en tid, som du.”
”Min Edvin, det är dig, jag hör här tala.
O kom! Hvad skepnad du än taga må,
Blåfågel eller blott en simpel svala,
så tillhör Fanny dig ändå.
Jag tillhör dig i himlen, som på jorden;
din maka, om mitt lif förlängs,
din ängel, om jag dör. Odödlig vorden,
jag ej af stoftets skrankor stängs.
Sörj mig ej länge, sök en annan maka,
uppfyll din plats. Min ej på jorden är,
om ej att öfver dig osynligt vaka,
tills vi för evigt råkas där.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
