Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SENGUSTAVIANERNA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ff -^Qgr“‘“l 1 -............... ff
Ur Minne af Fru Anna Maria Lenngren
Ur MINNE AF FRU ANNA MARIA LENNGREN.
I SVENSKA AKADEMIENS HANDLINGAR FRÅN 1 79 6, DEL. 8. (UPPLÄST PÅ
DESS HÖGTIDSDAG 1818.)
Hennes giftermål med sekreteraren, nu mera
kommerserådet och riddaren Lenngren gör en tidpunkt icke endast i
hennes lefverne, utan i hennes skaldekonst. Tryggad vid
sidan af en värdig man, och oberoende af annat än en makas
plikter, kunde hon nu mera med fullkomlig frihet stämma
sin lyra efter eget behag. Dock synes det, som hon låtit
den i de första åren af sitt äktenskap alldeles hvila. Utan
tvifvel fruktade hon att genom den förledas från sitt
husliga kall, hvaråt hon ägnade sig med en sorgfällighet, som
ej kan vara större hos ett endast därtill uppfostradt
fruntimmer. Från denna tid finnas af hennes hand blott några
sångstycken, som, ärnade åt ett litet sällskap af glada vänner,
snart flögo kring hela riket, men af henne själf aldrig
erkändes. Icke heller visade sig i dem ännu, ehuru allmänt
sjungna och omtyckta, fru Lenngrens egentliga snille. Det
framträdde först vid slutet af Gustaf III: s tidehvarf, men
det var beredt därtill redan länge förut genom flera gynnande
omständigheter. Den sällskapskrets, i hvilken hon lefde, var
utan tvifvel en af de mest snillrika i Sverige. Kellgren
utgjorde själen däri; och honom sökte allt hvad vittert var.
Äfven musikaliska snillen upplifvade detta umgänge, ibland
dem Kraus och Wellander, Kraus i synnerhet, som med sin
stora talang och insikt i musiken förenade mycken litterär
bildning, som, ehuru en utlänning, kände i grund svenska
historien och vitterheten, och var en af dem, med hvilka
Kellgren helst och förtroligast umgicks. Fru Lenngren själf
hade en gåfva att sjunga, och då det för eftervärlden torde
antecknas, hvarföre skulle ej äfven samtiden veta det, att
när Kellgren själf hade satt musik till den skönaste af sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
