Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SENGUSTAVIANERNA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De jublandes gny och de jämrandes skri
jag hört, hur de gå hvar på sin melodi,
den gamla, bekanta, som hvar och en kan;
ej olika toner,
blott variationer
till tidsfördrif stundom den dödlige fann.
Om sommaren kläder sig jorden till brud,
om vintern så drager hon svepningens skrud :
så gjorde hon förr, och så gör hon i år.
Om hösten hon gråter,
om våren hon åter
med barnslig förnöjelse torkar sin tår.
Hon bärgas och härjas, den hvälfvande jord.
De vise där talte mång ståtliga ord
om frihet och dygder och gyllene tid;
sin fackla de buro
för kungar, som svuro,
i trötthetens timmar, den eviga frid.
De talte så fordom, de tala så än;
de svuro, och svära detsamma igen.
Men idligt sig vänder det rullande klot,
och gyllene tiden
och eviga friden
få där intet fäste för halkande fot.
Jag sett, hur det tillgår på jordenes ring;
men nytt under solen jag sett ingenting.
I hundrade former är allt likadant:
sin yta det fejar,
men troget sig drejar
kring samma sin axel, som det varit vant.
Hemsjukan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
