Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SENGUSTAVIANERNA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inbyggarne alla på världenes ö,
jag vet hur de födas, jag vet hur de dö,
och hur, dessemellan, de larma en stund,
en myggdans, som stimmar
i solskenets timmar,
tills natten gör slut på båd strid och förbund.
Ej många de äro, mitt eländes år;
min tid, på långt när, ej till fädernas når:
dock hafver jag skådat mig mätt häruppå.
Det blir som det varit:
är hvad jag förfarit,
och summan af allt hvad jag lärt mig förstå.
Nu lägger jag neder min pelegrimsstaf,
och ser mot det stilla, det stjärnströdda haf,
förmår ej att vända mitt öga från er,
I strålande öar
i azurens sjöar,
som dagens, när dagen hos oss har gått ner.
O, låten mig följa de facklor I tändt!
Jag har ingen lust med den värld, som jag känt;
jag andas ej fritt på dess kvalmiga strand;
mig drifver en längtan,
en aningsfull trängtan,
jag vill öfver hafvet till okända land!
Omkring 1809.
%
%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
