Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SENGUSTAVIANERNA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&
Johan Olof Wallin
Han bidar eder, som liknöjdt skåden
en annans fall, blott I själfve stån!
Som tro och fädernesland förråden,
och med det heliga drifven hån!
Som lagar vriden,
och hjärtan villen,
och oskuldsfriden
på lek förspillen!
Och ve blir slutet på hån och lek,
då hämndens vålnad sig reser blek.
Han bidar eder, I lögnens andar!
Då tungan låder vid eder gom.
Åt redligheten sitt gift hon blandar,
och äran faller för hennes dom —
Men mot min glafven
1 intet kunnen:
jag spärrar grafven
och smädemunnen,
som nästa gång, sen han målet mist,
för Den skall svara, som dömer sist!
Rannsaken, dödlige! edra syften,
med bäfvan forsken er själs begär;
och rena händer och hjärtan lyften
till Den, som vet hvad i mänskan är.
I till den orten
dock skolen lända,
där öfver porten,
till tidens ända,
det skrefs oryggeligt, det beslut:
Här hvar går in, och går ingen ut!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
