- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 7. Sengustavianerna. Franzén, Wallin, Tengström, Silverstolpe, Valerius, Wadman; 1700-talets dramatik. Gyllenborg, Modée, Kellgren, Leopold, Gustaf III, Kexél, Hallman, Envallsson, Lidner, Lindegren /
146

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

karaktär, det öfversteg Lidners förmåga, men i elegiska och
upprörda utbrott och i körer kunde han låta sin lyrik fritt
strömma.

Denna opera lockade ingen kompositör, till scenen kom
aldrig denna Medea, men i poetiskt lif har det gustavianska
dramat föga eller intet, som kan täfla. Styckevis var i alla
fall Lidner en äkta skald.



Den mörkare, mer patetiska färg tiden fordrade uti
litteraturen, fick sin form uti dramen i trängre mening. Till
sitt ursprung engelsk fick denna art sin utbildning af
fransmän och tyskar, främst Diderot och Lessing. Hos oss börjar
dess herravälde omkring år 1790. Gustaf III:s senaste
alster hafva tagit intryck af denna riktning. Det blef nu
tyska författare, som främst utnyttjades af teatrarnes
leverantörer, naturligtvis inte de stora, inte Schiller och Goethe,
hvilkas klassiska konst inte var för den breda publiken, utan
de smärre, som följde i Sturm-und-Drangs spår. Ett prof
på de riddar- och röfvardramer, som nu blefvo omtyckta,
ha vi uti A. F. Skjöldebrands ”Herman von Unna” (1795).
För det mera borgerligt sentimentala stycket var Kotzebue
den främste, och af hans svenska efterföljare var C. J.
Lindegren
[1] den mest begåfvade. Till sin läggning frände med
Lidner deklamerade han om de utvalda, som hafva sin
rikedom blott uti sitt känslofulla hjärta, och om de hårda och
fariseiska världsmänniskorna. Men han hade också verklig
talang för det komiska. Båda sidorna komma fram i Lindegrens
mest bekanta stycke, Den försonade fadern (1795),
där han skildrar huru en dotter, som för sin kärlek till en
fattig målare förskjutits af sin hårde fader, slutligen åter
upptages af denne, tack vare ingripande af general Eldhjelm,


[1] Lindegren (1770—1815) var en tid sekreterare vid Kgl. teatern, men
fullständigt hållningslös i sitt lefverne kom han allt mer på obestånd och
tillbragte sina sista år mestadels på gäldstugan. L:s »Samlade arbeten»
utgåfvos 1805—07 och ånyo 1851.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/7/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free