Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fröken Sofia.
Å här i Sverige säger man, grefve, att när man kommer
-i ett hus, så viser man första höfligheten åt frun däraf.
För det öfriga så har jag alltid vetat att som mig bort sätta
värde på den lyckan att vara ert syskonebarn.
Fru Lotta
till fröken.
Jag ser, min ängel, att grefve Hurtigs visit var denna
gången ämnad först till er och sedan till min spegel.
Grefve Hurtig.
Fru Lotta! Min cousine! två emot en är för mycket.
Jag hoppas min vackra fru kan intet taga illa upp, om min
agreabla surprise, att hafva en så vacker och af mig här
tills okänd cousine samt att par hazard träffa henne här,
kom mig att mankera i de manieres de vivre, som jag
eljest är så laggrann uti. Men min fru, hvarföre var I så otålig
sist, när I så godt som visade mig dörren?
Fru Lotta.
Examinera ert eget hjärta, grefve, och er egen tunga.
Tror I, att fast ett dygdigt fruntimmer haft den svagheten
att tillstå, det hon hade något tycke för en cavalier, hon
därföre utan förtret kan höra, att sådant allestädes uttrumlas,
ja torde äfven snart komma i avisorne.
Grefve Hurtig.
Min fru, min cousin Stadig var min confident och
den endaste jag förtrott mig till. Någon måste jag ju hafva till
att öppna mitt hjärta före. Om han varit indiscret, är det
mitt fel?
Fröken Sofia.
Grefve, grefve, om I har så många cousiner som jag
vet att I hafver confidenter i detta målet, så har er släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
