Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ ■–-——.TT-■■
Carl Gustaf af Leopold
Oden.
Du har, mitt hopp det förespår,
till minsta känt den son, hvars öde dig förvirrar.
Du var hans vän kanske . . . ack! hvem du vara kan,
du skall en åldrad prins hans första tår förlåta.
En konung, som är far, kan utan svaghet gråta.
Om du har sett min son, hvar är han? lefver han?
P o m p é
som söker att af bry ta hans tal.
Drott, för ett annat värf. . .
Den okände
till Pompé med stolthet.
Jag har ock ett.
Pompé.
Välan?
Den okände
fortfar till Oden.
Han lefver, denna son, han lefver än. Men svara:
är det för evig blygd att här ett ämne vara?
Och står ännu igen, till hvad han pröfvat har,
att skymfas af en brud och rodna för en far.
Oden.
För mig? O sena tid, på dina trötta vingar
du ilat allt för svagt att sluta mina dar!
Hvad gör jag, som en son för mig till rodnad tvingar?
Är faran då ett brott som nesa med sig drar?
Den okände.
Om hon förnedrar dig, han skäl till rodnad har.
Om du, till nesligt pris, en skamlig fred betingar,
om framför ärans råd du råd af nyttan hör,
och om du säljer det, för hvilket hjälten dör . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
