Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&–––––––––– %
Carl Gustaf af Leopold
Oden.
Med alla skäl till hämnd en trotsad konung äger,
Pompé min vördnad har, försvarslös i mitt läger.
Jag ärans första bud och tapperhetens minns:
en ovän utan värn är helig, hvar han finns.
Jag vet för Odens fall de låga svek du stiftat:
ditt anhang, dess förslag, de löftens glans du spillt,
det agg, i skuggan sådt, hvarmed du tyst förgiftat
förförda bröst, dem du från deras konung skilt.
Ett fruktadt folks förtryck har smickrat dig kanhända.
Jag upprorsandan sett i mina härar tända
det bloss hon, af din hand, till Skytiens härjning fått,
och mina höfdingar mot deras konung vända
den vikt af ett befäl de ägt af honom blott.
Roms gamla bruk du följt att folkens ok bereda,
hvars segrars konst är byggd på konsten att förleda.
Jag har mig allt bekant — och glömmer allt. Mitt hat
den helgd bevara vet, du äger som legat.
Ditt sändebud, Pompé, i dig jag ser och hedrar.
Men om till låga ord mot oss du stiger ner,
då glömmer jag ditt värf och ser hos dig ej mer
ett värde som du kränkt, ett namn som du förnedrar.
Pompé.
Du talar högt! Men lär, hvad du ej än förstår,
att ångern hos en svag i hotets följe går.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
