Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Siri Brahe och Johan Gyllenstierna
Gustaf Adolf.
Jag är ej satt att döma emellan en far, en kung och
Sigismund. Men jag känner mitt hjärta för stort att ej beskydda
en svensk, som uppoffrat allt för den trohet han trott sig
skyldig den kung han ansett för sin rätta herre; och jag tror
min fars tron för befästad att behöfva frukta en flykting,
bortglömd och utan stöd.
Tegel.
Nådige prins! Betänk att ilskan är uppvaknad, att (han
visar på fru Gyllenstierna och Bielke) de, som borde vara
eder trognast, beskydda edra fiender, och att stränghet
allena . . .
Gustaf Adolf.
Håll! Svenskt blod har nog runnit: det är tid att stämma
dess utbrott. Tegel! Din ondska har nog utöfvat sig. Jag
känner dig. Din regering är all. Min far skall upplysas. Gå,
spar mig din åsyn.
Tegel
i det han går.
Förtviflan!
Gustaf Adolf
till Johan Gyllenstierna.
Och du som, för att återse din mor, din maka, har vågat
allt i dag, återvänd till den konung du tjänar: du är fri. Säg
honom hvad du sett, och om hans frände är värd att täfla en
gång med honom om den tron han mist.
G y 11 e ms t i e r n a.
Min prins! Min prins! Ack, om din far hade dina
dygder, hvem hade kunnat emotstå honom? Ja, jag glömmer
bort i denna stund all min motgång. Ert ädelmod intager hela
min själ: förenad med mitt fädernesland under edra fanor,
kan jag där söka nya lagrar. Ja, svensk i allt, afkläder jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
