Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g) ................. %
Bengt Lidner
Hur grufligt... O natur! . . .
Hon tar dem åter i sitt sköte.
Hur ljuft, att vara mor!
R o d o p e.
Ack! skona dock ditt lif. Din tjusning är för stor.
Medea.
För den man älskar dö: i höga själars tycke,
af allt hvad kärlek gör, är det hans mästerstycke.
Rodope! Se dessa barn, än menlösa och små.
Hvad öden skola de på jorden undergå?
Förutan mor, Rodope! uti Kreusas händer,
förföljda, drifna bort; ej någon fristad få! . . .
Nej! Till Kreusa flyg! Säj, det är jag dig sänder,
säj, till försoningsprof Medea blott begär,
att på sin bröllopsfest hon denna mantel bär.
Rodope.
Skall äfven dina barn jag nu till slottet föra?
Barnen.
Ack nej! ack nej! vi bli hos dig.
Medea.
Ja! i mitt sköt, där skall er ingen störa.
Gå! . . . Ingen dödlig makt skall slita er från mig.
Rodope går bort med manteln.
Scen 11.
MEDEA. HENNES SÖNER.
Medea
som sätter sig vid foten af altaret med sina barn intill sig.
Hvad tid sen en så ljuflig blick
mitt modersöga råka fick!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
