Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0 -
Bengt Lidner
då vid hans knän hans söner le,
då i hvar blick förtjust han blifver;
då ren hans armar öppnat sig,
att dem i fadersskötet taga:
då är det tid att dolken draga,
då är det tid att hämnas mig!
Hon faller på knä.
Hämnd öfver Jason! öfver Jason, lät brusa!
O, Juno! Gudinna! Lät blodströmmar frusa!
Menlösas blod, att till töknen det far
och brånande viggen från tordönen tar.
Då, Juno! styr dess fart, den åt bedragarn sikta!
Den i hans hjärta slunga in!
Hans fäders grafvar skola svikta,
och gudars makt ej likna din.
Jag skall ett trolöst bröst emellan korpar skifta,
ikring moras hans stoft en stormig midnatt vifta.
Kom, plågoandars här! kom! elda upp mitt mod!
Till den yngste son, som ligger på knä vid altaret.
Hvad gör du?
Den yngste.
Ber.
Medea.
För hvem?
Den yngste.
För Jason.
Medea
fattar i dem bägge och släpar dem efter sig.
Blod!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
