- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 7. Sengustavianerna. Franzén, Wallin, Tengström, Silverstolpe, Valerius, Wadman; 1700-talets dramatik. Gyllenborg, Modée, Kellgren, Leopold, Gustaf III, Kexél, Hallman, Envallsson, Lidner, Lindegren /
318

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

$ -T ––—■ L._.

Carl Lindegren

Karolina.

Jag tror dig, bästa vän! Men ännu ett skäl till oro —
Fredrik har ej varit här i dag — Skulle äfven han kunna
tröttna? och hans ömma, ädla hjärta genom exempel vänjas
till hårdhet? Ack Fredrik! jag äger bland tvenne bröder
blott en bror, och sedan jag varit nog olycklig att förlora
min fars hjärta, tror du mig nog stark att kunna bära
förlusten äfven af min brors?

V i 1 h e 1 m i.

Huru lätt och skickligt målar icke ett ömt och lidande
hjärta förskräckande bilder? Fredrik liknar dig för mycket
för att kunna bedraga — Han har ju lofvat göra ännu ett vildt
försök på din fars hjärta?

Karolina

med rörelse.

Bedrägliga hopp! — Aldrig kan det hjärta mera värmas,
som sju vintrars köld förisat — Nej! min far har nu lärt sig
att sakna mig. — Nog minns jag den tid likväl, då han icke
ett ögnablick kunde umbära sin Karolina — Då hon hvilade
på hans arm, då hon gick vid hans sida, då hon somnade
och vaknade under hans välsignelser. — Men nu — nu har
han kanske glömt mitt namn; ack! om han tillika glömt mitt
brott!

V i 1 h e 1 m i.

Ditt brott, Karolina? Det utgöres af ditt hjärtas stora
dygd. Du har föraktat högheten, du har uppoffrat dess villor
åt en dygdig kärleks behag — Du har intet att förebrå dig.
om ej det är ett brott att tänka ädlare än sin far — Och denna
hand var dig värdig — den har ej alltid fört penseln; den
tid har varit, då den drog svärdet för sitt fosterland, och den
tid har varit, då en dubbel hjälm äfven prydde mitt signet. —
Men faderns förseelser föllo tungt på sonen — Han är ej
mer, denna far! — jag välsignar hans stoft, och då han gifvit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/7/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free