Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egna ord året förut om Wallin. Tegnérs ställning var fast och
bestämd; han stod på den grund, han vunnit genom sin
ungdoms strider och arbete, den germanska humanismen. Uti dess
anda är Epilogen 1820 diktad; den är, kan man säga,
programmet för Tegnérs hela verksamhet, och frågar någon hvad
Tegnérismen i högsta mening var, så finner han svaret här.
Tegnér yttrade en gång (se s. 203) på tal om uti hvad
mening det didaktiska kan anses för poesi: ”Jag tänker i
all mening, äfven den högsta.” Det var ett försvar för hans
egen diktning; en väsentlig del af denna är lärodikt likaväl
som akademisternas, men på ett vida högre plan. Den är ej
blott poetiskt rikare, utan också bärare af högre idéer.
Skaldens kallelse är ej endast att sjunga, han är jämväl en
ljusbringare, en andlig stridsman, och Tegnérs egen sång
stod i tjänst hos hans hänförda kulturella och nationella
idealism. Skaldens ord skola på samma gång vara dåd;
handlingens män satte Tegnér alltid före ordets, hvarje stor man
var för honom en andens riddare, och såsom sådan kände
han sig själf i sina bästa stunder.
Perioden 1817—1825 är också tiden för Tegnérs berättande
dikter. Utan större anspråk, mera hastigt skrifna voro
Nattvardsbarnen, där det episka blott består i den idylliska
ram, som den gamle församlingslärarens tal fått, och Axel,
som öfver höfvan förtjuste samtiden och måhända föranledde
Tegnérs tal om en ”liderlig popularitet”. På Frithiofs saga [1]
däremot arbetade skalden från och till under hela denna
period, det blef hans främsta verk, hvartill hans namn,
framförallt så vidt det gått utom Sverige, var knutet. Dess
äldsta del torde vara förra hälften af ”Vikingabalken”, och
följaktligen torde Tegnérs första afsikt hafva varit att ge en
bild af lifvet i det gamla norden. Men denna afsikt blef ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
