Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man ingen mer ansedd plats än det kulturella chefskap, som
biskopatet vid denna tid var.
Detta kall tog Tegnér på allvar; med den starka
pliktkänsla, som präglade all hans gärning, gick han till sina
ämbetsgöromål, och ett vittnesbörd därom gifva alla hans tal
och yttranden, framförallt i uppfostringsfrågor. Han ansåg
sig jämväl förpliktad att sätta sig in uti sin tids teologi och
studerade samvetsgrant en mängd hithörande tyska böcker.
Men resultatet blef negativt. Ju mer Tegnér fördjupade sig
uti de teologiska spekulationerna, ju mer upprorisk blef han,
och framförallt kanske dogmerna om försoningen upprörde
honom och aftvingade honom utfall, som i en biskops mun
voro hädiska. Hans helleniska humanism lät sig icke
besegras, och som på trots betonade han sin hedniskhet. Ännu
1842 skref han:
Hedning är jag och blir, Febus var odöpt han själf.
Biskopskåpan blef Tegnér en Nessus-mantel, — detta
yttrande af Georg Brandes är otvifvelaktigt riktigt, — och om
han efter krisen 1825 icke som vid de tidigare förmådde
återvinna sin andliga hälsa och sin ljusa syn på lifvet, så
kan det i någon mån bero på hans framskridna ålder, men
främst säkerligen på den skefva ställning, i hvilken han kände
sig försatt. Han bekänner det i ett bref till biskop Wingård
i december 1830: ”Då vi senast träffades prisade jag dig
lycklig framför mig emedan du har ett bestämdt mål för din
lefnad och verkar därtill med odelade krafter. Så är det
äfven, men förhållandet är tyvärr helt annorlunda med mig.
När man skall hålla hushåll på tvenne ställen, så vanskötes
det på bägge, och jag duger hvarken för dikten eller
verkligheten, uträttar följaktligen ingenting helt i någondera. Jag
har nätt opp så mycket poesi, som fordras för att ge mig
afsmak för ämbetsmannalifvet, och jämt så mycket praktiskt
förstånd, som gör mig oduglig till poesien ... Säg mig ej
heller att ämbetet är ett andligt. Det är det mindre än något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
