Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommo flera afhandlingar och de första häftena af Iduna,
där Geijer med ens, utan att man hört af några tidigare
lärospån, uppenbarade en stor skald. Det Götiska förbundet
hade väl, trots sitt patriotiska syfte, inte blifvit mera
märkligt än andra likartade äldre ordenssällskap, om inte Geijers
dikter skänkt det sin höga rang.
Geijers yttrande, att då han grep till pennan, korsade sig
alla möjliga maner och stilar för honom, gäller ej minst hans
första Iduna-sånger. Själfva programdikten, Manhem, är
i god akademisk stil; att en begynnande skald, äfven då han
har något eget på hjärtat, faller in i häfdvunna tonarter, är
inte förvånande. Men underbart är att tätt intill detta stycke
står Vikingen, i sitt grepp, i sitt språk, i sin rytm en af de
mest ursprungliga dikter den svenska poesien äger. All den
gamla dygderetoriken är försvunnen, och inte ens den
moderna mytologiska utsmyckningen har Geijer behof utaf.
Han ställer sin Viking på klippan i hafvet, — hvars sorl här
förnimmes som aldrig förr i svensk dikt, — och låter honom
förtälja sin saga. Det är den första gestalt i vår litteratur
som är skapad af historisk intuition, en afbild af Geijer själf
i hans ungdoms trotsiga kraft, på samma gång ett
nationalmonument öfver det svenska äfventyrar- och
upptäckarkynnet. I Odalbonden fick den andra sidan af Geijers egen
och vårt hela folks väsen, den konservativa, vid torfvan och
hemmet bundna, ett lika storstiladt uttryck.
Åter en annan sida, den romantiska mystiken, tog gestalt
i Bergsmannen och Kolargossen. Här förnimmes dock tillika
den inverkan från Goethe, som varit så betydelsefull för
Geijer, och på samma gång yppas skillnaden mellan honom
och den andre store svenske romantikern, hans vän
Atterbom. Ojämförlig i sin subjektiva musikaliska lyrik och sin
spekulativa allegori saknade denne förmågan af konkret
åskådlighet. Där var Geijer hos oss den ende, som hade
släktskap med Goethe och den yngre romantiken. Mer än en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
