Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han i Uppsala bygga ett hem sådant som det han lämnat på
Ransäter.
Vid sidan af det myckna, som på senaste tid publicerats
rörande Geijer, kan det vara skäl att erinra om en äldre
skildring af hans personlighet, som härflyter från en man
utanför dessa kretsar, men som så kort den är samlar flera
drag till en åskådlig bild. Det är C. A. Adlersparres berättelse
(i ”Bortgångna Samtida I”) af Geijers besök någon gång på
1830-talet hos hans far, den bekante revolutionsmannen, som
då bodde på Gustafsvik vid Kristinehamn:
Asynen af den redan märklige mannen imponerade ej på mig;
jag kunde ej förlika mig med den tanken att jag var i närheten af
en utmärkt personlighet. Hans sätt föreföll mig klumpigt och
trubbigt, med mycken anstrykning af alldaglighet. Vårdslös i sin
klädsel, själfsvåldig och otymplig i sina rörelser, utan det ringaste
aktgifvande på sig själf, nästan sträf, i tal och svar tvärsäker och
afklippt, gjorde han på mig ett ej behagligt intryck. Jag hade
väntat mig något helt annat, men min väntan blef icke lång.
Aldrig glömmer jag Geijers och min faders första möte. Efter
det vänskapsbetygelserna blifvit utbytta, satte sig båda i en soffa
och voro snart fördjupade i ett lifligt samtal. Jag var för ung att
deltaga däruti; tog därföre min plats på afstånd, för att betrakta den
för mig så mycket prisade gästen. Snart började jag nu inse, att
jag ej hade framför mig någon vanlig människa. Allt som
konversationen fortgick fick Geijers blick en skönare glans och stämman
en mera harmonisk klang. Jag såg honom ofta trycka min faders
hand, klappa honom på axeln, rusa upp ur soffan, ånyo sätta sig
där, gestikulera och torka svettdropparna ur pannan — och på en
gång syntes mig den nyss så kalla naturen stå i eld och lågor. Då
vaknade hos mig liksom ett behof att älska Geijer; det var något
i hela hans väsen, som grep in i och dominerade mitt samt där
uppväckte förtjusning och vördnad ...
Efter godnatt-tagandet blef jag af min mor anbefalld att föra
Geijer till hans sofrum. Hittills hade han knappt bevärdigat mig
med ett ord. Jag fullgjorde uppdraget. Under vägen sade han:
jag är vän och släkt med er mor, kalla mig för bror eller farbror,
jag är yngling och gubbe, allt som man vill. Därpå tryckte han
min hand och log, men blott som de gode kunna le.
Det var den vackraste sommarkväll. För att komma till Geijers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
