- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 8. Esaias Tegnér; Erik Gustaf Geijer /
50

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och lifvet, fritt för sorg som för behofvens hot,
är yppigt som den jord, som blomstrar för din fot. —
Kring Roms besegrare, kring Odens ätteläggar,
hon gjutit isfylld våg och murat fjällens väggar;
utöfver snöklädd trakt med dristig hand hon satt
det stormbebodda moln, den norrskenslysta natt.

Se kring dig! Flammande kring fjällen fästet svänger,
utöfver forsens svall förvägna klippan hänger,
och skogen, hvart du går, omgjordande din stig,
står hög och allvarsam och blickar ner på dig.

Här sjunker dal vid dal, där klyft på klyfta lastad
står opp, i hedendag af jättehänder kastad;
tätt öfver skuldran hän de höga stjärnor gå;
i klippan växer järn, och männer däruppå.

Här vill naturen se det enkla, allvarsamma,
här vill i torftigt bo hon stora sinnen amma.

Här vandre fri och stolt bland fjällarna en ätt,
som själfmant gör sin plikt och kräfver ut sin rätt
och, i sin enfald vis, uti sitt armod ärad,
omfamnar faran glad och döden oförfärad.

Så växte fordom opp bland tallarna en släkt,
som kufvat Österns våld och Söderns bäfvan väckt.

0 Sveas forna dar, o fädrens gudaminnen!

1 seklers långa natt I skymten och försvinnen;
i sången lefven kvar! — Den tiden är förbi,

då trygg som klippans rot, som himlens vind så fri
och närd utaf den skörd, som på hans täppa grodde,
Europas segrare i Nordens hyddor bodde.

För ära och för rätt, för kung och fosterland
han slösade ej ord, men väpnade sin hand.

Han plöjde fädrens jord och ärfde deras seder,
såg glad i lifvet in och trygg i grafven neder;
och skild från vekligt prål och yppighetens flärd,
han ej beskattad blef, men ärad af en värld.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/8/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free