Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Svea sitter å sin tron på fjällen,
med stjärnekronan omkring gullgult hår.
Hon blickar stilla ner i sommarkvällen;
dess rykte nyfödt genom världen går.
Fullbordat har en dag hvad sekler ämnat:
dess kraft är pröfvad och dess namn är hämnadt.
Se, upp till statens nya tempel tåga
ej skilda flockar, men ett brödrafolk.
Det ligger aska öfver afunds låga,
och tvedräkt faller för sin egen dolk.
Ren som en stjärna blickar religionen,
och lag och frihet hålla vakt kring tronen.
Fördärfvet, flärden kan ej längre stanna;
dess smitta flyr för Nordens friska vind;
och allvar hvilar på hvar manlig panna,
och oskuld rodnar på hvar tärnas kind.
Flit, välstånd blicka ur hvar hyddas fenster,
och i palatsen bor det blott förtjänster.
Och fritt är hvarje bröst, och fri hvar tunga,
och statskonst öppen såsom solens ban.
I forna öknar gyllne skördar gunga,
och skeppen dansa öfver ocean.
De milda dvärgar, skymtande i kvällen,
uppläsa skrinlagd rikedom ur hällen.
Och hög och fri, på blåa skyar buren,
står sångens mö, ett barn af Nordens land,
högtidlig, dristig, enkel som naturen;
i harpans strängar stormar hennes hand.
Hon sjunger kraft och mod i millioner,
och Södern lyssnar till de höga toner.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
