Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se, det blixtrar! Se, hur natten randas!
Lifvet vaknar, känner sig och andas
i den graf, där fordom döden frös.
Tingen skilja sig med skild förmåga.
Himlen lyfte sig till hvalf. I låga
slet sig solen lös.
öster rycker sig med våld från väster,
gent mot norr sin boning söder fäster,
himlens rosor spricka ur sin knopp.
Dagen växlar öfver land och vatten,
månen, rodnande och blyg, i natten
slår sitt öga opp.
Plantan skjuter ur den värmda mullen,
skogens kronor susa öfver kullen,
blomman stannar vid dess fötter kvar.
Djuren leka. Ensam, utan like,
framstår mänskan och till dubbelt rike
jord och himmel tar.
Puls i ådrorna utaf naturen,
växt i plantorna och lif i djuren,
gudalåga, hvem har tändt dig an?
Jo, Allfader, ännu känd af ingen,
ville en gång spegla sig i tingen,
och hans spegel brann.
Ingen harpa stämmes till din ära.
Tiden ler åt Zendas höga lära,
Vestas altar flammar icke mer.
Men ett väldigt tempel än dig hyser,
och ditt öfvergifna altar lyser
ifrån solen ner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
