Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfverallt är du, lik himla-anden,
utan föda lefver du i granden,
världar äter du och hungrar än.
Fåfängt forskarn vill ditt väsen fråga;
han förklarar ej din gudalåga,
men han värms af den.
Säg oss, säg oss, är du ej den samma,
känd som snillets eller solens flamma,
uti skaldens dikt, i vårens prakt?
När vulkanen eller hjälten ryter,
är det icke samma eld, som bryter
ut med samma makt?
Blickar månen på den öde borgen
ner i natten, o, så blickar sorgen
ner på grafven af en ungdomsvän.
Bådas kvällen utaf Frejas stjärna,
o, så blickar mången Nordens tärna
i sin brudstol än.
Himlalåga, när den trötte anden
en gång flyger till de blåa landen,
där hon kanske bott för länge sen;
härbärgera du den vilsna gästen
och gör honom, som du gör asbesten,
mera skön och ren!
1812.
# # *-
FLYTTFÅGLARNA.
Så hett skiner solen på Nilvågen ner,
och palmerna ge ingen skugga mer.
Då griper oss längtan till fädernejorden,
och tåget församlas. Mot norden, mot norden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
