Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ser du, kring den starke anden
växa alltid starka vingar.
Hvad rår örnen väl därför?
Dufvan plockar korn i sanden,
men han tar sitt rof och svingar
mot den ban, där solen kör.
Frågar stormen, när han ryter,
frågar himlens höga dunder,
när det öfver jorden far,
om det någon lilja bryter,
om det i de gröna lunder
störer ett förälskadt par?
Evigt kan ej bli det gamla,
ej kan vanans nötta läxa
evigt repas upp igen.
Hvad förmultnadt är, skall ramla,
och det friska, nya växa
upp utur förstörelsen.
Icke jag har härjat fälten,
ej hvälft Södern upp och Norden,
det hör högre makter till.
Skalden, tänkaren och hjälten,
allt det härliga på jorden
verkar blindt, som anden vill.
Uppe bland de höga stjärnor
skrefs den väldiga bedriften,
för hvars skull jag kom hit ner.
Icke tidens kloka hjärnor,
ej den falska lyckans skiften
hämma hennes fortgång mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
