Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men kan du ej säga mitt namn, välan,
du vise man,
gif akt på hvad vite jag sätter:
då måste du ge mig åt mina små
de facklor två,
som vandra på himmelens slätter.” —
”Du hedniske dåre, på himlens fält,
där Gud dem ställt,
sin gång gå solen och månen.
Så goda som onda de se uppå
ifrån det blå
och lysa den vise och fånen.”
”Klokt svafadt,” sad’ jätten. ”Väl mörkt också,
kan jag förstå,
dem utan här blefve i Skåne.
Välan, jag begär blott hvad själf du har,
ditt ögonpar, N
och afstår från sol och från måne.”
”Blir kyrkan blott byggd,” var den frommes svar,
”mitt ögonpar
till lön jag dig gärna vill unna.
De himmelska syner ej slockna med det:
Guds majestät,
Guds lof kan den blinde förkunna.”
Nu kretsen blef helgad och bönen sagd,
och grunden lagd;
till verket jätten vill hasta.
Först hvälfver han kryptan, sin kulas bild,
från dagen skild,
med bågar som himlens så fasta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
