Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därefter till Romeleklint han drar,
ett berg han tar
och rycker från lossnande rötter.
Hem bär han det sedan med säkra fjät
och trampar det
i stycken med järnskodda fötter.
”Du stenblock, lägg dig, du järnkramp, håll,
väx hög som troll,
du mur, som trollet har grundat!
Mitt namn vet ej munken; min dotter späd
skall leka med
hans ögon, förrn månen sig rundat.”
De väldiga murarna stiga med hast;
>om jorden fast
står jättebyggd kyrka från grunden;
och inom, på mäktiga skulderblad,
en pelarrad
uppstöder den höghvälfda runden.
Ren högt på dess tinnar satt jätten glad
Dch log och kvad:
”1 kyrkan nu fattas mig föga.
Jag murar och murar. Förrn sol går ner,
mig munken ger
mitt namn — eller också sitt öga.”
På Helgonabacken med sorgset mod
Sankt Laurents stod
och såg åt middagens stjärna:
”Du skänkte mig ögon, du fader och vän,
tag dem igen!
Du vet, att jag offrar dem gärna.
G. — Nationallitteratur. 8.
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
