Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltså stod där den gamle profet, och stum med sitt järnstift
pekte på taflan af sten och mätte den växlande tiden,
medan rundt om hans fot en evighet slumrade roligt.
Innantill var kyrkan ock prydd, ty i dag var den dagen
då de unga, föräldrarnas hopp och himmelens kärlek,
skulle vid altarets fot förnya sitt döpelselöfte.
Därför hvar vinkel och vrå var fejad och putsad, och dammet
blåst från väggar och hvalf och från oljemålade bänkar.
Kyrkan stod som en blomsterparterr: löfhyddones högtid
såg man i lefvande bild. Ur adliga vapnet på muren
växte en buske af löf, och predikstolen af ekträd
grönskade ännu en gång som fordom staf ven för Aron.
Bibeln därpå var sållad med blad, och försilfrade dufvan,
fästad inunder dess tak, ett halsband hade af sippor.
Men i koret framför, kring altartaflan af Hörberg,
kröp en ofantelig krans: ljuslockiga hufvun af änglar
tittade fram, som solen ur moln, ur det skuggiga löfverk.
Mässingskronan jämväl nyskurad blänkte från hvalfvet,
och i stället för ljus pingstliljor i piporna sutto.
Redan klockorna gått och den vimlande skaran var samlad
fjärran från dalar och berg att förnimma det heliga ordet.
Hör! då brusa med ens de mäktiga toner från orgeln,
sväfva som röster från Gud, som osynliga andar i hvalfvet.
Liksom Elias i skyn, då han kastade manteln ifrån sig,
alltså kastade sinnet sin jordiska dräkt, och med en röst
föll församlingen in och sjöng ett evärdeligt kväde
af den höge Wallin, af Davidsharpan i Norden,
stämd till Luthers koral, och sången på väldiga vingar
tog hvar lefvande själ och lyfte den stilla mot himlen,
och hvart anlete sken som den heliges anlet på Tabor.
Se, då trädde där in i kyrkan den värdige lärarn.
Fader han nämndes och var i församlingen: kristelig enfald
klädde från hufvud till fot den sjuttiårige gubben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
