Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eder jämväl, I älskade barn, upptager han en gång,
glömmer de tröttade ej: välkomna, I älskade, efter!
Glömmen till dess ej edernas helgd, förgäten ej löftet,
vandren i salighet hän och till salighet, akten ej jorden!
jorden är stoft, men himlen är ljus; jag har vigt er till himlen.
Hör mig, du världarnas Gud, du kärlekens eviga källa,
hör på din tjänares röst, jag skickar min bön i din himmel!
Låt mig ej sakna en dag för din tron en enda af dessa,
dem du förtrodde mig här; som en far har jag älskat dem alla.
Måtte de vittna för mig, att jag lärde dem vägen till lifvet
redligt, så långt jag förstod af ditt ord; må de känna mig ännu,
falla till lärarens bröst, och jag ställa dem fram för ditt anlet
rena som nu, men blott pröfvade mer, och ropa med glädje:
Fader, se, jag är här, och barnen, som du mig har gifvit!” —
* * *
TILL LEOPOLD.
(Tillägnan af Axel 1822.)
Där satt på en af Pindens troner
en sångarkung i utdödt hof,
och harpan med de rena toner
låg tystnad på hans arm och sof.
Han var ej mer, som förr, den glade
förtjusarn, hörd af stad och land,
och mörkret, för att hämnas, hade
uppå hans ögon lagt sin hand.
Då reste sig ett yngre släkte
med sorl ur sin dalars natt.
De stormade, men ingen räckte
till tronen, där den gamle satt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
