Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som skola antyda hans verk. Ett allmänt jubel fattar land
och stad. Man glömmer tidens trångmål och tänker ej, talar
ej om annat än den väldige mannen och hans under. Öfver
den prisades bröst har jorden redan länge hvilat; men
märkvärdigt och upplyftande är det för en hvar att se, huru
sanningens strid alltid slutas med seger, huru människan är
stor endast genom sin tanke och sin kraft, och huru den
verkliga storheten aldrig förgätes af eftervärlden.
Förtjänster sådana som Luthers borde också minst af
alla äfventyra att blifva förgätna. Hans företag var så viktigt
för allt hvad mänskligheten skattar heligast, det verkade så
afgörande på hans tid, dess följder ligga så öppna, äfven i
våra dagar, att liknöjdheten själf ej kan få tid att glömma.
Men till denna allmänna beundran verkar äfven betydligen
en annan omständighet. Luther var nämligen en af de
sällsynta världshistoriska karaktärer, som alltid, i hvad de ock
företaga sig, genom själfva sitt sätt förvåna och outplånligen
inprägla sig i minnet. Det låg någonting ridderligt, jag ville
nästan säga någonting äfventyrligt, i hela hans väsende, i
hela hans företag, sålunda som det både börjades och
fortsattes. På allt hvad han gjorde eller sade tryckte han alltid
en egen stämpel af nästan ofattlig storhet, af nästan
öfver-brusande kraft. Hans handling var som ett helt, hans blotta
ord var som ett halft fältslag. Han var en af de väldiga
själar, hvilka, likt vissa träd, endast blomma under stormen.
Hela hans stora, rika och underfulla lif har alltid förekommit
mig som en hjältedikt, med sina strider och sin slutliga seger.
En sådan ande måste nödvändigt alltid skaffa sig rum, han
måste nödvändigt på ett afgörande sätt gripa in i historien,
hvart helst också hans verksamhet vändes och under hvilka
förhållanden och hvilka tider han också framträdde.
Det tidehvarf, hvari Luther framstod, var en af de
stora världshistoriska epoker, då tidens orm byter om skinn
och framgår i föryngrad gestalt. Medeltiden hade redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
