Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följaktligen äfven olämpligt. Det måste därför lämna plats
för ett annat. Hierarkien måste falla. Dess
ålderdomsutsväf-ningar och dess halsstarrighet att ingenting vilja medgifva
påskyndade endast dess fall. Men den kunde verkligen
ingenting medgifva. Den var som en slagen eröfrare, hvilken
ej kan underhandla, ej kan återlämna något, emedan han
därigenom äfventyrar att förlora allt. Flera märkvärdiga
försök att störta den hade redan blifvit gjorda. Det är sant,
de hade misslyckats; men den blinda lydnaden var dock
genom dem bruten och en möjlighet gifven att tvifla på den
ofelbara. Med detta tvifvelsmål var också dess undergång
oundviklig; ty den berodde från sin början på frånvaron af
allt tvifvel, liksom mörkret beror på frånvaron af ljus. Den
var som ett pappersmynt, hvars värde är förloradt, när
förtroendet därtill upphör. Det afgörande ögonblicket var inne.
Jorden var ihålig under den gamles tron, och det fordrades
blott en djärf beslutsamhet och en kraftig arm för att störta
honom i den öppnade afgrunden.
Min mening med det nu anförda är ingalunda att förringa
värdet af Luthers stora företag. Meningen är endast att
förklara dess historiska möjlighet. Det stora och
världom-hvälfvande kommer aldrig oförberedt. Det mognar långsamt,
emedan det lefver länge. Endast det obetydliga fladdrar
plötsligen fram som ett stjärnskott och dör bort likasom det.
Man säger, att en stor man skapar sin tid, och man har
rätt, så vida man härmed ej förstår en orimlighet. Af intet
skapar Gud allena. En stor man, äfven den störste, är
nödvändigt alltid en son af sin tid; men han är dess äldste
son, han är tidens fideikommissarius. Tidehvarfvet är hans,
och han förvaltar sitt gods, såsom honom bäst synes. De
spridda elementen finner han för sig, men vanligtvis ännu
outredda och i kaotisk oordning kämpande emot hvarandra.
Att samla och ordna dem till en skapelse, att rikta dem till
ett bestämdt mål, att verka på tiden ledande, sammanbindande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
