Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blåste märgen ur benen och känslan ur hjärtat. Man tålte
ännu religionen, men som ett supplement till polisen; man
tålte konsten, men som ett sällskapsjoller, hvaråt man blygdes
att öfverlämna sig utom vid lediga stunder. Att vetandet i
och för sig själft kunde hafva ett värde, nekade man alldeles;
ty egentligt värde hade ingenting annat än det så kallade
nyttiga, det vill säga, med andra ord, det som dugde att äta
eller att kläda sig med. Därför berodde också
mänsklighetens fullkomlighet väsentligen på fabrikernas; och en af
tidehvarfvets konsekventaste tänkare bevisade, att människans
företräde framför djuren låg, icke i förnuftet eller språket,
utan i handen och de fem fingrarna. Denna nyttans grundsats,
som enfaldigare tider trott böra underkastas en högre, emedan
den är människan gemensam med fänaden, den framträdde
nu såsom den högsta lagstiftande makten, icke blott för den
enskilde upplyste mannen, utan äfven i en större skala för
nationerna och statsläran. Den gamla ridderliga drömmen
om folkens ära förklarades antingen rent af för ett
hjärnspöke, eller uttyddes den så, att den var det samma som
deras ekonomiska välstånd. I historien beräknades allt,
likasom på ett handelskontor, efter hvad det inbragte; och
en spinnhusinrättning eller en tröskmaskin skattades i sig
själf högre än Alexanders äfventyrliga tåg till Indien eller
Karl den tolftes onyttiga segrar. Sålunda hade man i allt
solida tänkesätt; och inbegreppet af hela denna vishet kallade
man med ett gemensamt namn för upplysning. I dess sken
uppväxte och mognade det adertonde århundradet: ett
vidunderligt träd med ihålig stam och med maskstungna frukter;
men i trädets topp visade sig slutligen, såsom en blodröd
krona, den franska revolutionen.
Till äfventyrs skall detta omdöme synas hårdt och
ensidigt öfver ett tidehvarf, som så länge prisades för
upplysningens och i flera afseenden äfven var det, ett tidehvarf,
i spetsen för hvilket stodo män som Voltaire och Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
