Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väcka vår medömkan snarare än vårt bekymmer. Tiden
har verkligen en gång för alla växt ifrån påfveväldet. De
träd, man fäller i våra dagar, duga icke till religionsbål.
Veden är för rå, och lågan tänder icke. Det är enfaldigt
att icke kunna inse, att medeltiden, som man spår oss igen,
var uppenbart en tid af en helt annan riktning, en helt annan
historisk betydelse än den närvarande. Det är enfaldigt att
icke kunna inse, att hela det nuvarande Europas
bildnings-system är alldeles den raka motsatsen af det hierarkiska.
Hierarkien kan icke återkomma. De orsaker, som gjorde
den nödvändig, gjorde den på sin tid äfven möjlig; men de
finnas numera icke, de hafva ej funnits på länge. De
tänkesätt, den förutsatte, äro långt för detta förträngda. Den är
en kronpretendent, hvilken, likasom den engelske
pretendenten, gått i kloster. Den katolska kyrkan står ännu; men
i sig själf bor det ju en helt annan ande uti henne. Af det
gamla papistiska spöket har Europa äfven så litet att frukta,
som insurgenterna i Amerika lära hafva att frukta af den
afdöde helige Ignatius, hvilken en viss katolsk konung nyligen
skall hafva utnämnt till sin fältmarskalk.
Man kan föreställa sig den närvarande tidens brytning
under flera särskilda motsatser: den nya eller gamla skolan,
idé eller begrepp, kristendom eller fritänkeri, fantasi eller
förstånd; öfverallt, så vidt jag ser, visar sig en tilltagande
öfvervikt på de förstnämndas sida. Låtom oss endast lyssna
till tidens röster, så vidt de nämligen kunna höras i stormen.
Yrka icke de fleste på andakt och den misskända
kristendomen, ropa icke folken till Herran varmare än förr? Vika
icke långsamt, men dock säkert, det fräcka tviflet och den
grinande smädelsen? Böja icke jordens store och, hvad
mera är, jordens snillen sina stolta hufvuden för stjärnan
öfver Betlehem? Utspridas icke med förunderlig hastighet
de heliga skrifterna? Tala de icke snart alla jordens
tungomål? Är icke, med ett ord, religionens ande mindre föraktad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
