Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
full sansning och lugna blickar går hon ännu fram genom
historien. Det är ett fåfängt försök att vilja tränga henne
tillbaka eller återföra det gamla systemet under sina förra lagliga
former. Det gamla återkommer egentligen aldrig i historien,
och allra minst det, hvaremot tidens ande så uppenbart
förklarat sig. Vi hafva ett stort, ett talande exempel för oss.
Föll icke nyligen den väldige mannen, som ärft alla
revolutionens krafter och lade dem till sin egen jättestyrka? Men
hvarför föll han? Ingalunda genom tillfälliga förseelser,
ännu mindre genom sina motståndares öfverlägsenhet. Utan
han föll, därför att han föraktade mänsklighetens sträfvande;
han föll, emedan despotismen är alla dylika själars uniform;
han föll, emedan han brottades med tidens ande, som var
starkare än han. Små sinnen smäda den väldige i hans fall;
men hvad han med sin jättekraft ej genomdref, sannerligen,
de andra genomdrifva det mindre. Och genomdrefves det
också verkligen till en tid i vår världsdel; vore det sant,
hvad så mången påstår, att dagen grånar för det gamla
Europa: långt i väster, bakom hafvet, där solen går ner
för oss, där går hon upp för en lyckligare värld. Dit har
Europa redan skickat många af sina bästa förhoppningar,
dit skall mänskligheten rädda sina husgudar, likasom Eneas
räddade sina ur det fallande Ilium.
Frihetens, äfven den borgerliga frihetens, sak är intet
främmande ämne för dagens högtidlighet. Lagbunden frihet,
under hvad gestalt som helst, är vår trosförvant. Den är en
född lutheran, likasom vi.
Så låtom oss då utan klenmodig fruktan segla utmed
tidens ström. Strömmen har nu sitt vårflöde, men likväl
förer den icke blott gyttja, utan äfven guldsand. Snart skall
han sjunka inom grönskande bräddar. På dess lugnade yta
skola lyckligare släkten framvagga, och i dess klarnade spegel
skall himlen se sig med alla sina stjärnor.
Gladare alltså, förhoppningsfullare, än den förvirrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
