Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är det man fordrar till stilens och framställningens skönhet?
Icke är det den blott logiska fullkomligheten af begriplighet,
reda och ordning (den man naturligtvis förutsätter), utan
det är äfven och ännu mera uttryckets lif och åskådlighet:
men dessa, skulle de icke kunna vinnas genom bilden? Hvad
är det annat än den, som försinnligar tanken? Hvad är bilden,
i estetiskt afseende, annat än det adlade begreppet? Man
invänder, att känslan har sin egen retorik och att hjärtats
vältalighet vanligtvis är enkel. Men är den därför alltid
nödvändigt bildlös? Är det verkligen bilden i allmänhet, är
det icke snarare endast den sökta bilden, som förekommer
så kall och konstlad? Känslans enklaste uttryck äro
inter-jektionerna; men en samling därutaf bildar dock ännu icke
hvarken ett poem eller ett vältalighetsstycke. Dessutom,
hvarken talaren eller skalden vill alltjämt röra, om han
annars förstår sin konst; ty han vet väl, att känslan, huru
hon också uppskakas, i sin natur är formlös och förgänglig.
Men inbillningen vill han fånga, emedan hon är drottningen
i konstens värld, emedan hennes tempel, liksom lunden i
Olympia, står fullt af gudastoder. Icke så alldeles förkastlig
torde väl således bildrikheten vara, till och med hos talaren;
men visserligen måste rikedomen vara hans egen; och ett
slöseri med länta skatter är här som annorstädes
klander-värdt. Ty bilden, liksom raketen, brinner blott en gång: när
han återkommer, är han död. Med hvarje år utdör ett helt
släkte af de luftiga gestalterna. Betraktom språken: hvad visa
de oss? Ett galleri af förbleknade metaforer. Nästan hvarje
ord, som nu betecknar ett begrepp, var fordom en bild. På
sin tid lefde han och rördes, nu är han ett logiskt petrifikat.
Därför är ingenting vidrigare än en författare, som prålar
med förbrukta bilder, och blomstrar, men med uppklistrade
blommor. Men däremot, när bilden är ny och träffande, ger
han tanken med en klarhet och ett lif, som äfven för prosan
måste vara viktiga. Det vanliga inkastet, att all öfverdrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
