- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 8. Esaias Tegnér; Erik Gustaf Geijer /
164

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rätta jämnvikten, som är blott ett annat ord för det fulländade
sköna; under det orientaliska eller occidentaliska romantiken
kastar ensidigt sina tunga massor i endera af viktskålarna.
Med ett ord, är frågan om blott poetisk naturkraft, om
uppfinningens rikedom, om tankens djärfhet, om känslans låga:
då stå grekerna till äfventyrs efter eller åtminstone ej öfver
flera andra folkslag. Men är åter frågan om
sammansättningens konst och förstånd och sanning, om formens
osminkade skönhet, då äro de ännu och förblifva de eviga mönstren,
då måste jag hänvisa er, icke blott till Homerus och Sofokles,
utan äfven till Plato och Herodotus och Xenofon; ty något
ypperligare, något mera fulländadt i detta afseende har hittills
icke, så vidt jag vet, visat sig på jorden. —

Men just detta, hvari grekiska litteraturens yppersta
förtjänst består, just denna formens skönhet är det, som för en
hvar, hvilken vill fatta den, gör grekisk språkkunskap
oumbärlig. Hvad en grekisk författare ungefärligen tänkt och
menat, det väsentliga innehållet af hans skrift, kan man fatta
genom en öfversättning. Men uttryckets egentliga karaktär
och anda, alla de särskilda, ofta blott lingvistiska egenheterna
af framställningsformen, dessa äro så sammangjutna med
språket själft, att de omöjligen därifrån kunna löstagas och
framvisas särskildt. Hvar och en öfversättning, äfven den
trognaste, kan därför om allt detta ej ge annat än ett
ungefärligt och ofullständigt begrepp. I synnerhet gäller detta om
poeterna, där ofta en hel följd af associationer fäster sig vid
ett enda ord, som icke i något annat språk har ett
fullkomligen motsvarande. De gamla utdöda språken ha icke blott
en från de lefvande skiljaktig grammatikalisk byggnad, utan
äfven en egen poetisk symbolik, som ofta med ett enda uttryck
öppnar ett helt galleri af bilder, som nästan alltid måste gå
förlorade i öfversättningen. Förhållandet mellan en dylik
öfversättning och originalet är merendels ungefärligen som
förhållandet mellan en topografisk karta och en landskaps-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/8/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free