Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hösten inga frukter. Frukten Gud: ty gudsfruktan är icke
endast vishetens begynnelse, utan äfven dess fulländande,
för den som fattar henne rätt. — Ären konungen: ty i vårt
land är konungen blott den personliga bilden af folkets
majestät, och när vi hedra honom, hedra vi med det samma
oss själfva. — Vörden edra lärare: ty det är dock för er
som de arbeta, och deras kall är icke så lätt som I till
äfven-tyrs föreställen er. Bekymret sitter ofta på lärostolen, och
när timman är förbi, är dagens arbete därför icke slutadt.
— Varen flitige: ty flit är framgångens moder; lifvet är
kort, men konsten lång; den som förspillt tiden, han har
bortspelt sitt arf, hur rik han i öfrigt må vara. Räknen ej
heller för mycket på en lättare fattningsförmåga eller på
större gåfvor, som skulle ersätta försummelsen. De stora
gåfvorna äro skänkta åt få, och de, som fått dem, veta väl
att de behöfva odlas. Snillet är en förnäm gäst: det trifves
ej gärna i okunnighetens skräpkamrar. — Varen ordentlige:
ty ordning är arbetets häfstång, som lyfter lätt äfven de
tyngsta bördor; men oordningen är som ett ur utan visare:
det går och går, och ingen vet ändå hvad tiden lider. —
Varen glade: ty glädjen tillhör er ålder, glädjen är lifvets
vinst, hon är själens vingar. Men akten er för öfvermodet,
för det slags mod i synnerhet, som öfvar sina hjältedater
i skumrasket. I ären kallade att strida emot, men icke i
mörkret: i gränderna gro inga lagrar. Den rätta glädjen
kommer af själens allvar; men akten er äfven för det falska
allvar, som spelar på ytan och har sin skylt hängande i
det surmulna anletet. Det rätta allvaret ligger, som de ädla
metallerna, på djupet. Dess panna är merendels klar, men
själft bor det i hjärtkamrarna. Och när det gäller något
stort och ädelt, när fråga är om det sanna, det rätta,
det heliga, då springer det upp, som ett ungt lejon ur sin
kula, och griper sitt rof och släpper det icke. — Varen
själfständige: ty själfständigheten är icke blott undervisningens,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
