- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 8. Esaias Tegnér; Erik Gustaf Geijer /
176

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slutna leder, med ridderligt allvar, med samlade krafter tror
jag att han bör angripas. Ty frågan är icke att oroa, utan
att utrota honom. Jag tror, med ett ord, att ett allmänt
korståg måste uppbådas mot den nya hundturken, och vill
ej gärna lämna det hopp, att ett sådant med första måtte
börja. Herr Kanslirådets namn vore i denna händelse det
enda, under hvars breda fana vi alla kunde samlas. Jag
ville gärna deltaga däri, väl icke som riddare, men dock som
vapendragare; och för att kunna göra det, önskade jag mig
ett sorgfriare lif och ett mindre afstånd från hufvudstaden,
hvarifrån naturligtvis expeditionen skulle utgå.

Jag ber om förlåtelse för mitt allt för långa bref, och
framhärdar med sannaste vördnad

Högädle Herr Kanslirådets
ödmjukaste tjänare
Esaias Tegnér.

Till C. P. HAGBERG.

Lund d. 6 mars 1817.

— Hälsa Wallin. Jag tycker i det hela rätt bra om honom
för hans själfständighet och allvar. Han gjuter sig den ena
ärestoden efter den andra, med modellerna ur den nya och
ciseleringen ur den gamla skolan. Eller rättare, han är själf
en egen skola, hvarur vi alla kunde lära något. De få ord,
han i företalet till sin psalmbok — som också är en
commen-tarius däröfver — sagt om förhållandet mellan det gamla och
nya, är utan tvifvel det riktigaste, värdigaste, sannaste som
i hela denna osmakliga tvist hittills blifvit anfördt. Det samma
har jag och troligtvis hvarje opartisk och förnuftig människa
i Sverige tänkt, ehuru vi ej kunnat säga det, eller åtminstone
ej ge tillbörligt eftertryck åt våra ord. Det är en glädje att
se, huru han står och visar ryggen åt den gamla och tänderna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/8/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free