- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 8. Esaias Tegnér; Erik Gustaf Geijer /
179

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inkapabel, skall religionen fullborda äktenskapet. Saken är
i sig själf riktig; ty visserligen är religionen någonting i sig
själf högre, själfständigare, tröstefullare än spekulationen.
För det högsta behöfver man därför ej anse henne: hon är
endast en del däraf. Det högsta, mänsklighetens egentliga
adelsbref, är den diktande förmågan i allmänhet, som renast
framträder i poesien; religionen är en stagnerande poesi.
— — Geijers bok är i öfrigt skrifven med hans vanliga
grundlighet och precision, ehuru jag i mycket, i synnerhet i
hans åsikter af kristendomen, är af en motsatt tanke. I öfrigt
inser jag icke rätt väl, huru allt hvad han anfört skall hänga
tillhopa med Thorild, eller huru denne man i allmänhet skall
kunna försvara den plats, man nu vill anvisa honom.

Ty hvad var då Thorild? Det, som så många andra,
det, som vi egentligen alla äro i Norden, ett godt anlag,
som ej kan komma till någon utveckling: förfrusna puppor,
som aldrig bli fjärilar. Att han var en medelmåttig poet
ursäktar jag; men äfven som prosaist och tänkare synes han
mig ej på långt när vara af den betydenhet, som man nu
påstår. Han hade mycken liflighet och äfven skarpsinnighet,
det vill säga vingklippt kvickhet. Men däremot saknade han
all djupsinnighet och högre originalitet. Liksom lejonet
kastar sig på sitt rof med ett enda språng, så kastade han
sig hurtigt på sitt ämne; men han behöll det icke som lejonet:
han deklamerade litet däröfver och lät det sedan löpa. Hans
myckna skryt, helst mot författare, med hvilka han i intet
afseende kan jämföras, är både ömkligt och löjligt och kan
icke en gång af hans polemiska ställning i lifvet urskuldas;
ty högmod förlåter jag hos en författare, men aldrig fåfänga.
Det må vara vackert och lofligt, att man söker rädda den
mångfaldigt förföljde och misskände mannens ära efter hans
död; men det gifves en öfverdrift i beröm, som i tadel,
hvilken ej finner något villigt öra. Och hvarken Thorild
eller Ehrensvärd eller Swedenborg blifva inför eftervärldens

12. — Nationallitteratur. 8.

179

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/8/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free