- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 8. Esaias Tegnér; Erik Gustaf Geijer /
197

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Till M. v. SCHWERIN, f. TÖRNGREN.

Lund d. 1 dec. 1825.

Fru Friherrinnan har sagt, att hon icke räknar bref med
sin förstämde vän. Jag begagnar mig däraf. I ailt fail
kommer jag till korta på räkningen, mindre i afseende på brefvens
antal, än på deras värde. Det är otacksamt af den, som
skrifver sådana som det sista jag mottog, att tala om
medelmåttiga naturgåfvor. Den, som har den heliga lågan, bör ej
skämmas därför eller förneka den. Men fruntimren äro i
allmänhet långt klokare än vi i detta afseende. De nära den
heliga elden i eget stilla bröst, eller på sin höjd låta de den
framlysa i umgänge eller i bref till en vän. Friherrinnan har
dessutom den särskilda lyckan att gömma honom bakom den
skönaste eldskärm jag känner, och mången, som är rädd att
bli bränd af elden, förgapar sig i skärmen. Vi karlar däremot
gifva oss ingen ro, innan vi fått låta vårt lilla ljus lysa för
människor och gjort allmänheten till vår förtrogne. Men
lycklig är den, som äfven efter ett sådant fel hugnas med
snillets tröstegrunder och med vänskapens deltagande. Jag
tackar för brefvet.–––

Mitt lynne förbättrar sig, när endast mitt hjärta hunnit
att uppfylla sin mänskliga bestämmelse, som är den att sätta
skal och slutligen bli som en — sköldpadda. Friherrinnan
vet icke, huru fri och lugn och stark man känner sig, allt
som skalet växer. Det är de anciliska sköldarna, som efter
fabeln föllo ner från himlen och beskyddade romerska väldet.
Hvarje man, som förtjänar namnet, är ett Rom i det
afseende t. Och likväl, hvad är lifvet, hvad är människan, utan
kärlek, utan förtroende, utan ära? Men säg mig, hvarför
förslösas ett rikt sinnes skatter på hjärtats fattiginrättningar?
Friherrinnan vet det: det kommer däraf, att de rike ej vilja
emottaga dess kapitaler, ehuru de däraf kunde draga högsta
afkastningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/8/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free