- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 8. Esaias Tegnér; Erik Gustaf Geijer /
202

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ständigt ger, ehuru du nästan aldrig får något tillbaka från
mig. Mitt umgänge här nere är nu för tiden mera inskränkt
än någonsin; och jag vet, att skulden härtill väsentligen ligger
hos mig själf. Ett ojämnt, retligt och ofta bittert lynne
skrämmer de flesta ifrån mig, och jag kan just icke säga
att jag därpå förlorar synnerligt. Förändringen i mitt fordom
jämna sinne har naturligtvis i min alltid inskränkta krets
väckt någon nyfikenhet och föranledt en mängd
vänskaps-fulla och beställsamma gissningar, som äfven i sin mån reta
och förstämma mig. Mina bekanta finna sig stötta öfver,
att jag ej vill eller kan öfversätta mina känslor i deras språk.
Jag kan säga som Don Carlos hos Schiller,

die Augen

der Eifersucht und Neugier ruhen auf mir.

Men i sig själf inser jag icke, hvad dessa herrar skulle vinna
på en dylik versio vulgata, som de troligtvis ej ens kunde
explicera. För dem, tänker jag, behöfde jag just ej försegla
mitt hjärta, utan kunde gärna lämna det öppet, liksom
spikskriften i Persepolis. Dessa omständigheter göra, att i min
isolerade belägenhet dina bref äro mig dubbelt dyrbara och
kärkomna. Hvad du skrifver om människoförakt och hat,
är sant och skönt och mänskligt. Ack, jag vet allt för väl,
att dessa känslor äro obehagliga, äro det kanske mer för en
sådan narr som mig än för de flesta. Jag tror också icke,
att någon hyser dem frivilligt. Men hvad skall man göra,
när de tränga sig på oss och lägga kalla händer på det
blottade hjärtat? När det är kallt, fryser man, ehuru
öfver-tygad man är därom att kölden är obehaglig.
Människoförakt har många grader. Du föraktar t. ex. mången för
dess intellektuella lyten, men det föraktet kan ännu le, det
är en tämligen likgiltig och så till sågandes kontemplativ
känsla. Men är man tvungen att förakta en människas
karaktär, helst en som varit eller är mig kär, då erfar man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/8/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free