- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 8. Esaias Tegnér; Erik Gustaf Geijer /
206

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

glömskan bo, måtte jag väl ej heller ha så långt. Det är
kristeligt och kärleksfullt af dig att förut någon gång besöka
mig med ett tröstefullt ord.

jag tackar dig hjärtligen för de öfversända minnestalen.
Det öfver Rosen har i synnerhet fägnat mig emedan jag kände
honom närmare. Huru mildt och öfverseende dömer du
icke, med all din skärpa, den felande men älskvärde brodern,
utan att likväl sanningen förlorar sin rätt! Tala en gång
när jag är död öfver mig med samma milda sinne. Jag kan
behöfva det. Dock nej — tala icke; ty då blefve jag icke
glömd, och det är ändå det bästa som kan hända mig. Jag
har ingen gengåfva att skicka dig. Dock jo — ett poem
som Svenska akademien beställt till sin jubelfest, och som
bifogas.* Jag har från början varit emot hela tillställningen,
likasom Wallin; men vår gode sekreterare är litet hofman
och vill gärna arrangera galaspektakel. Det skall ges i
öfver-morgon, den 5 april, då akademien firar sitt guldbröllop med
— glömskan. Franzén och Geijer lära också ha blifvit pinade
på något, Wallin skall dundra som direktör och Beskow
uppläsa akademiens eget äreminne, innehållande en berättelse
öfver — hvad den icke gjort för vitterheten, ett rikt ämne.
Som pensionerad af akademien kunde jag ej heller
undandraga mig att rimma litet, men det har också blifvit därefter.
Jag fruktar att hela denna anstalt ådrar akademien en ny
löjlighet, ehuru den kunde ha nog af den gamla och
väl-förvärfvade. Det vore bättre den upplöste sig själf än att
lefva i ett sådant upplösningstillstånd. Icke så som ej de
fleste af våra snillen voro upptagna i akademien, ehuru
naturligtvis med mycken blandsäd; men det är ju alls icke som
academici de verka.

”Jeder, betrachtet fiir sich, ist leidlich klug und verständig;
Sieht man in corpore sie, wird dir ein Dummkopf daraus.”

* Den berömda sången vid Sv. akademiens 60-åra minneshögtid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/8/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free