- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 8. Esaias Tegnér; Erik Gustaf Geijer /
211

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

klarar således icke nöjaktigt den liderliga popularitet, som
jag äger — och föraktar.

Jag tänker mig saken på följande sätt: svensken, liksom
fransosen, älskar i poesien företrädesvis det lätta, klara,
genomskinliga. Äfven det djupa fördrar han, ja värderar;
men det skall då vara ett genomskinligt djup; han vill kunna
se guldsanden på vågens botten. Allt grumligt och mörkt,
som ej ger honom någon klar bild, vore det än så
djupsinnigt, är honom vidrigt. ”Det dunkelt sagda är det dunkelt
tänkta”, tror han; och klarheten är ett nödvändigt villkor
för allt som skall verka på honom. Härigenom skiljer han
sig från tysken, som till följd af sin kontemplativa natur icke
blott fördrar utan äfven föredrar det mystiska och nebulösa,
hvari han älskar att ana något djupsinnigt. Han har mera
gemyt och tungsint allvar än svensken, som är mera ytlig
och lättsinnig; däraf komma känslomystiken och
hemorrojdal-känningarna i tyska poesien, som vi icke ha sinne för. I
ingen poesi är det gråtmilda känslopjunket, den eviga
formlösa trånaden så malplaceradt som i den svenska. Tyska
naturer, såsom Stagnelius och Atterbom, ehuru i öfrigt rika
på poesi, få därför aldrig någon popularitet i Sverige. Geijer
själf, med allt sitt snille, är icke populär, utan så vida han
är klar, hvilket ej alltid inträffar. I afseende på själfva andan
och världsåsikten hos poeten, så älska vi företrädesvis det
lefvande, friska, raska, modiga, ja öfvermodiga.

Detta gäller äfven om svenska nationens karaktär.
Ehuru förslappadt, flärdfullt och fördärfvadt folket må vara,
ligger dock alltid en vikingaåder på bottnen af nationallynnet,
och man älskar att igenkänna den äfven hos skalden.
Forn-jotska ätten är ännu icke utdöd. Något trotsigt och titaniskt
går som ett släktdrag genom folket.

Nordens kraft är trots, och falla

är en seger för oss alla;

14. — Nationallitteratur. 8.

211

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/8/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free