Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Sveas hjärta, — ormens dolda tand
sig borra ännu djupare i roten
utaf vårt samfund — tills, att oss ge bojor,
ej ens behof görs af vårt eget järn,
men blott af flärdens tusen spindeltrådar;
skall oss ej unnas ens med äran falla: —
förstören oss då snart! Nedkallen viggen
från eder himmel öfver våra hjässor!
Och bon sen ensamme på Skandiens ö!
1816.
* * -*
Ur ORD TILL KARL XII: s MARSCH VID NARVA,
AFSJUNGEN AF STUDERANDE UNGDOMEN I UPPSALA VID
ÅMINNELSEFESTEN DEN 3 0 NOV. 1818, UNDER PROCESSIONEN TILL
OCH IFRÅN DOMKYRKAN.
Viken, tidens flyktiga minnen!
Stundens fröjder, bleknen, försvinnen!
Natten nedsteg på våra sinnen,
och för skuggorna är vår sång.
Hågkomst af de framfarna dagar,
som oss eldar och oss anklagar!
Gråa gäst, som ej tid försvagar,
följe ditt allvar vår dunkla gång!
Efter hundraåriga skiften
våga nalkas till hjältegriften!
Plåna med tårar ut minnesskriften,
hur den störste bland Karlar föll!
Alltför stor för den nykloka tiden,
kastad ur fornvärlden in i striden,
svärd för rättvisan, — okänd för friden,
tills den för evigt hjälten behöll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
