Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rodnande öppnar sitt sköte mot ljuset, — då den mänskliga
själen på en gång utvecklar sig och liksom slår i blomma, då
den kärleksanda, som lefver i det stora hela, på en gång
genomtränger själen, öppnar den i sympati för världen och
med detsamma gör den till ett eget, själfständigt väsende.
Hvem minnes ej den tid, då människan känner sig och känner
allt; då okända aningar häfva flickans bröst, då det dansande
blodet purprar ynglingens kind, och världen liksom på nytt
född uppstår i själen i glansen af en morgonrodnad, som ännu
ej tillåter att redigt urskilja tingen, men däremot gör allting
skönt, allting förtjusande; då man i hela naturen blott ser det
enda föremål hvarefter hjärtat längtar, och då man funnit det,
i det ser allt; den ålder då hela världen är en ny skapelse,
då verkligheten bär alla färgerna af inbillningens värld, så
hänryckande skildrad af en skald, som kärleken själf lärde
måla. Men huru behandlas nu den unga människan vid denna
för hela hennes lefnad afgörande tidpunkt? Oftast högst
för-vändt. Man är öfverens om att den är farlig. Faran är den,
att människan, med detsamma som denna förändring inträffar,
på en gång inträder i världen, ty hon känner nu först sitt
sammanhang med den; inträder i en för henne fullkomligt ny
värld, där hon, drifven af en lågande inbillning och svallande
känslor, lätt forledes att begå allahanda galenskaper. Man
har tyckts tro, att faran afledes därigenom, att man så tidigt
som möjligt gjort henne bekant med denna värld. Barnet,
hvilket, om man också lämnar ät det fältet och naturen fria,
dock i afseende på sällskapslefnaden bör hållas i sträng
inskränkning, har man redan fört in i societeten, där det i god
tid inviges i alla dess dåligheter och intriger, får
föreställningar, böjelser och begär, som ej höra till dess ålder, och,
emedan konsten gått naturen i förväg, äfven blott mognar till
en veklig, småaktig och konstlad varelse. Eller ock, om äfven
barnet uppväxt i vederbörligt beroende och huslig
inskränkning, så tror man sig möta faran vid utvecklingens tidpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
