Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förhållande till kvinnan, om människans förhållande till Gud.
Det är skillnaden på hednisk och kristlig sed.
För öfrigt hvilken skillnad! I Homers tid var världen för
en poet ej för stor. Han är själf en fullständig spegel af sin
och blef länge ett världs-kompendium, ja till och med det
första sammandrag i de första begreppen af vetenskaperna.
Så har han ock blifvit använd. I Grekland hörde, före
sofisternas och Sokrates’ tid, utanläsning af Homer till
uppfostran; och Plato ville förvisa hans poem ur sin republik,
emedan de ej gåfvo nog värdiga begrepp om Gud.
Den nyare världen — en värld af världar — omfattas af
ingen ensam intelligens.
Epopéen har sjunkit ned ifrån att vara heroisk i Horners
till att vara borgerlig i Goethes händer, af inre nödvändighet,
och har likväl under denna förvandling ej alldeles förlorat sitt
första väsende.
Däri sammanstämma bägge skalderna, att familjen är den
moraliska världens rot. Men gudasläkter, konungasläkter äro
ej mer representanter af mänsklighetens öden. Hvar och en
ser sitt öde i sin likes. Ett inre band förenar människorna;
och plikterna af make, far, broder, vän, medborgare gälla så
mycket heligare, som de flyta ur en för mänskligheten
gemensam källa.
Hvad framställer Goethe i Herman och Dorothea? —
Familjen i beröring med en stor världshvälfning: — ej en
stor, en hög familj, utan en familj ur hopen — familjen under
inbrytande nöd och krig och revolution — ett borgarehushåll,
som förnyar och befäster sig genom de ljufvaste, heligaste
band midt under den hotande upplösningen af alla borgerliga
förhållanden; det vill säga: familjen såsom statens oförstörliga
princip; där den bibehållit sig såsom en fristad för sedlighet,
trohet och tapperhet; där mannen står för sitt hus,
om-gifven, stärkt af hustru och barn, med handen sträckt mot
vän, med vapnet sträckt mot fienden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
