Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur RECENSION AF ATTERBOMS SAMLADE DIKTER.
Litteraturbladet 1838.
Ett svårt företag är det utan tvifvel af en skald att så
länge tala blomsterspråket. Till en del måste förtjänsten
bestå i den öfvervunna svårigheten. Men denna är af en art
som den nya romantiken företrädesvis tycker om, emedan
den därigenom får tillfälle att använda sitt förnämsta poetiska
medel, nämligen symbolen — allegorien. Den älskar att
behandla hela universum såsom ett poetiskt teckenspråk.
Däremot är i allmänhet ingenting att invända, om vi tillägga,
att den gedigna, massiva, plastiska poesien, sådan som den
fullrustad framstod ur de gamla, starka skalders själ, just
består i en så oskiljaktig förening af tecknet och det
betecknade, att ingen konst, ingen reflexion kan särskilja dem.
Det är helgjutet, klingande verk — kontant, ädelt mynt —
inga representativ med påsatt valör, som gå på utgifvarens
poetiska kredit och behöfva presenteras till inlösen. — Ett
kännetecken däremot på ett annat slags poesi är, att poeten
i den träder emellan tecknet och det betecknade och ger
invisningen, tydningen — eller, om han ej synes i egen person,
likväl gifver sin närvaro till känna genom den dager hans
poetiska reflexionsspegel kastar, ej blott på bilden, utan
emellan bilden och den afbildade. Detta senare är honom
ej allt, eller det förnämsta. Han vill vara med vid
expositionen; och det medium, hvari han låter föremålen synas,
skall särskildt remarkeras. — Det är i allmänhet den lyriska
poesiens art. Det är ingalunda en art att förkasta; men den
synes vara den nya romantikens enda. Denna skrifver blott
lyrik; den må kalla det epos, drama eller hvad som helst;
och man vet huru rik den är på former och namn. Lyriken
är dess styrka och dess svaghet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
