- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 8. Esaias Tegnér; Erik Gustaf Geijer /
276

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid bortgåendet träffade min drömmare, som först studsade
vid mötet och därpå vände om samt följde mig. Huru vi
kommo till tals med hvarandra, minnes jag ej, men väl att vi
snart befunno oss i den häftigaste disput. Det gick så då,
som alltid sedermera. Vi ha aldrig samtalat utan att disputera,
och då vi aldrig kommit öfverens, torde däraf den
slutsatsen också dragas, att vi i själfva verket aldrig förstått
hvarandra. Jag vet ej hur det i detta afseende förhöll sig med
Tegnér. Jag trodde mig åtminstone förstå honom.

Jag erfor snart, att man med honom icke kunde föra
något ordentligt resonemang. Han vek af och undan, och
återkom ständigt; och man visste lika litet gången af hans
tankar som solstrålens väg genom löfven. Ty allt, hvad han
sade, blänkte.

Egentligen upprepade han detsamma, fast med andra ord.
Likväl kunde man med skäl om honom säga, att han var
evigt samme, evigt ny. Det var ett stjärnfall af bländande
hugskott, infall på infall, ett verkligt fyrverkeri i skogens
dunkelhet. Så kunde man väl lära känna honom, men kom ej
längre i saken. Jag kom helt varm från mina första filosofiska
studier, visserligen med mer aning af än insigt i det tingens
inre sammanhang, som alltid mer än något annat intresserat
mig. Jag vill ej säga, att detta sammanhang ej existerade
för Tegnér. Det låg i hans känsla, men outveckladt, och han
tillät ingen stråle af sitt snille att falla på det dunkel, hvari
det låg begrafvet. Allt sådant fördömde han opåsedt såsom
tyskeri och gräl. Vid hvarje försök till en ordentlig
slutledning vände han sig åt sidan för att äta lingon bredvid
vägen, eller att se efter en fågel, eller att beskåda en skuttande
ekorre.

Vi följdes hela den dagen. Vi lågo tillsammans under
föga sömn den följande natten på Liljendal, en god mil från
Rämen. Mitt minne begynner blekna, och jag vet ej, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/8/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free